minresatillgotland.blogg.se

 

Och FÖRLÅT för den otroligt dåliga uppdateringen, men jag har haft så himla fullt upp hela dagarna så jag har inte orkat blogga, plugga eller ens laga mat haha... så jag har bara sovit såfort jag kunnat, man blir trött av att bo på en hästgård! Mycket att göra, och hålla reda på. 

 

Jag har massor att berätta för er. Kan börja med att säga att det inte spökar här *peppar peppar ta i trä*. Men åh fy var med om det värsta någonsin har för någon natt sen. Jag skulle precis somna, klockan var 11 på kvällen och jag hade en film på datorn så jag skulle kunna somna. Sen hör jag hur en dörr utanför mitt rum SMÄLLER igen, asså hårt, hela väggen i mitt rum skakade. Sen hörde jag någon gå utanför. Jag vart så chockad, rädd och panikslagen att jag bara grät och kippade efter andan... jag smsade Felicia som inte svarade, kunde inte ringa då jag inte hade några pengar på telefonen. Sen smsade jag pappa och han ringde upp, men han hörde knappt vad jag sa för jag grät så mycket.. men ni förstår paniken! Jag ligger ensam i en stor barack och så går någon utanför, mitt i natten. Jag trodde någon skulle döda mig och jag har ALDRIG varit så rädd i hela mitt liv, det kan jag ärligt säga. Jag vågade inte ens prata med pappa för jag tänkte att då skulle den som var där ute höra vilket rum jag var i och sen komma och banka på dörren och säga åt mig att låsa upp... asså.. förstår ni paniken?! FY!!! Jag smsade Lisa som bor här och frågade om någon av dom varit här nere, 20 minuter senare kommer Blenda ner och säger att det var hon som varit här och släckt en lampa och bad om ursäkt ifall hon skrämde mig... fy vad rädd jag var och jag bara grät som jag vet inte vad... jag var i chock och hade panik... 

 

Aja, resten av nätterna har gått bra. Första natten sov jag riktigt dåligt, andra natten sov jag bra sen tredje natten hände detta. Men sen dess har jag faktiskt sovit bra och inte vaknat under natten, vilket är skönt. 

Jag börjar äntligen komma in i alla rutiner, klarar mig inte helt själv än men börjar få ett hum om vad det är som ska göras, vilken häst som går var osv. Men det är mycket att hålla reda på :) Måndag-onsdag är det ridlektioner och det är de roligaste dagarna enligt mig eftersom det är mycket människor på gården och jag tycker det är himla kul att jobba med människor! Alltså typ kunder liksom, hjälpa alla.. tycker det är hul kul som helst! Så även fast vi slutar sent de dagarna är dom de roligaste dagarna :D 

 

Idag hände en annan hemsk grej. Jag har fått en häst som jag ska rida varje dag när jag är här, han heter Fender och är såklart en fjording :D han är helt underbar och så himla mysig, men han är en surig gubbe i ridningen ibland haha. Igår frös han fast på utebanan och VÄGRADE göra som jag ville, han lyssnar på varken skänkel. spö, röst eller något... väldigt svår nöt att knäcka är han... men idag skulle vi bara rida ut och mysa. När han kommer in får han sin havre och jag uppmärksammar att han äter den lite fort, men borstar vidare. Sedan, krampar hela halsen på honom och han låser hela munnen, jag fick panik och ropade på Emma som är praktikant här. Jag skrek "EMMA KOM FORT Fender har fått doderstupsförstoppning!". Hon kom springandes och frågade om jag var säker, han krampade i halsen igen och då var det bara att ta ut honom snabbt som attan ur bocxen och börja massera matstrupen. 

För er som inte vet är foderstrupsförstoppning när en "propp" med mat sätts i matstrupen, det liksom fastnar. Hästar kan få det av massa olika anledningar men Fender åt nog alldeles för snabbt... Då han inte blev bättre och krampade nästan en gång i minuten ringde vi ner Lisa, hon hjälpte till väldigt mycket och fick han att börja slemma, vilket är väldigt bra. Han krampade dock fortfarande och det rann slem ur båda näsborrarna och ur munnen, det lät som han höll på att kräkas varje gång han fick krampanfall.. det var så hemskt att se. Han la sig ner mitt på stallplan flera gånger, och vi lät han göra det för att han skulle få göra det som kändes bäst. Att ha foderstrupsförstoppning är något som gör fruktansvärt ont för dom. Jag såg på honom hur han led och det var med tårar i ögonen som jag kollade på hans krampanfall och klappade honom varje gång... det var hemskt! Lisa tog honom till ridhuset sen och kom tillbaka efter ca 15 min och då var han bra igen <3 fina lilla Fender! Men usch vad hemskt det var att se, det var INTE roligt. 

 

Jag hade tänkt att tömköra honom imorgon, men jag vet inte om han blivit det förut. Han är inte uppfödd här nämligen som de flesta andra fjordingar och därför är han även väldigt envis och ouppfostrad ;) närå, men jag ska vinna hans respekt på marken först, mycket gos och NH tänkte jag så får vi hoppas att den respekten följer med mig upp på ryggen sen. Han är en väldigt smart häst, och han är väldigt känslig fast det inte verkar som det. När jag red han första dagen (i tisdags) red jag på utebanan och då var han jättefin! Han drygade bara lite på stallplan, då frös han fast och vägrade gå. Vi bråkade i några minuter, jag vann och sen lyssnade han hela ridpasset. Då var han väldigt fin och jag vet att han kan, jag måste bara hitta ett sätt att förstå mig på honom, och få hans respekt!

 

Annars går dagarna väldigt snabbt här, varje morgon tänker jag "åh längtar tills ikväll när jag ligger i sängen igen" och vips så ligger jag här, känns som det är fem timmar senare när det egentligen är typ 12 timmar senare haha. Men även fast dagarna går fort går tiden här nere otroligt långsamt och jag längtar hem väldigt mycket, jag känner mig väldigt ensam här. Jag har varit här i en vecka imorgon, och det är hela tre veckor kvar... det är tufft, jag tycker det är väldigt jobbigt att vara ifrån famlij och vänner. Men jag hoppas att denna tid som är kvar ska gå lika snabbt som denna veckan. Jag längtar tills jag sitter på båten hem, även fast jag vet att jag inte kommer vilja åka hem haha. Komemr säkert gråta ihjäl mig för att jag inte kommer få träffa Fender haha. Aja, den sorgen tar vi då!