minresatillgotland.blogg.se

När jag först kom ner hade jag inte en aning om vad som väntade mig. Jag har jobbat på många stallar förut och det har oftast varit i ett tävlingsstall. På Sindarve var det väldigt mycket varierat arbete vilket jag tycker är hur bra som helst, det blir så tråkigt om man ska göra samma saker hela tiden ju! Sen är det såklart alltid vardagliga rutiner som tillexempel alla fodringar, morgonrutiner, mocka osv. Men sedan blev det väldigt varierat. Det var även väldigt mycket ridning vilket jag tyckte var hur kul som helst! Vissa dagar red jag 4 hästar och vissa dagar red jag bara en häst, det berodde helt på hur det såg ut med allt annat. Sedan hade vi ju 3 stycken 3-åringar som vi red nästan varje dag. Sista veckan reds dom bara varannnan dag för dom skulle ställas av sen. Vi gjorde ganska mycket med dom, red i ridhuset och var ute i skogen och galopperade i skogen för första gången! Dom var hur duktiga som helst! Eftersom de inte har lärt sig galoppskänkeln än så provade vi på att driva på dom i traven och se om de faller in i galopp av sig själva, vilket de gjorde och de var så duktiga! De var ute och galopperade 3-4 dagar i skogen i rad haha, efter det var de väldigt trötta så de fick vila över helgen, sen veckan red vi bara ut och skrittade, så de kände att dom var duktiga och klarade av allt. 

 

Sen hade jag ju Fender som min projekthäst och han och jag gjorde en otrolig utveckling på bara 3 veckor! När jag red honom första dagen gick det helt okej, men då tyckte jag att det gick jättebra haha. Vi red på utebanan och det började med att han testade mig på stallplan när jag hade suttit upp.. han frös fast och vägrade gå någonstans. Det spelade ingen roll om jag använde skänkeln, sätet, rösten eller spöet, han lyssnade inte. Men så efter några minuter av bråk med honom så kom vi iväg haha och han bjöd på rätt bra på banan, men bjudningen är hans största problem haha. Om han får bestämma går han helst i snigeltakt... eller inte alls haha!

Sedan skulle jag rida på banan en annan dag med Emma och Ellen, då testade han mig och frös fast och vi skrittade totalt 2 varv på hela passet... det var inte så speciellt kul och mitt självförtroende sjönk ganska rejält då. Men det var bara att tänka om, och jag tänkte att jag måste få hans respekt på marken först, innan jag kan få den på hans rygg. Så jag tömkörde honom under helgen och sedan fick jag rida ut några dagar så han kände att det var roligt att ridas! Sedan fick jag hjälp utav Ingela och sedan dess har det bara gått hur bra som helst! Galoppen är han heller inte så bra på, men eftersom jag inte var där så länge så var det svårt för mig att göra allt på 3 veckor haha ;) jag ville bara att han skulle hitta sin egna bjudning och sluta upp med att frysa fast på banan, vilket är hans största olathet. Men jag klarade av att knäcka hans nöt och jag är faktiskt lite stolt över det, inte värsta grejen men det är fortfarande kul! Sedan tycker jag att vi fick ett fint band mellan varandra.. han gnäggade ofta när jag kom in i stallet och han ÄLSKAR att bli borstad, jag kunde stå i hans box hur länge som helst och bara klappa på honom och han somnade nästan, det var så gulligt och mysigt! Ja han förgyllde verkligen mina dagar där nere och jag saknar honom väldigt mycket!

 

Annars var det väldigt kul att åka dit och väldigt lärorikt! <3 Jag har lärt mig att ta ansvar, vara självständig och är en erfarenhet rikare helt enkelt! Jag känner mig självsäkrare som ryttare och blir lugnare i min hästhantering, har hanterat många busiga unghästar där nere och är inte rädd, det har jag iofs aldrig varit. Det var inte så att det var farligt, men hästarna hade nerv och kedjegrimskaft behövdes, enough said ;) Närå, men det finns många som tycker att det är läskigt att leda/hantera en häst som har lite humör och egna åsikter men jag tycker det är lite spännande ändå, då händer det iallafall saker haha! Nej men ni vet hur det är, och jag är mycket lugnare nu när jag är ännu mer van med att leda hästar med temperament och som kan flyga i luften lite närsom. Jag har som sagt aldrig varit speciellt rädd, det är bara ifall de skulle stegra för då finns det så lite man kan göra och de blir så stora, man har inte mycket att säga till om då! Det hände faktiskt en gång nere på Sindarve, vi skulle leda ett par unghästar som inte blivit hanterade på länge, dom va rädda för fjordingarna haha så när fjordingarna kom springandes i hagen bredvid var min häst helt knäpp och reste sig, det var riktigt läskigt men det gick bra sen! Det gäller bara att man själv håller lugnet och är bestämd, sen visar vem som bestämmer och att vissa saker inte är okej, som att trava iväg osv. Sedan brukar jag låta dom småtrava bara de inte går förbi mig, för om man hamnar för långt bak vid hästen och inte går vid bogen som man ska, så blir det svårare att kontrollera hästen samt säga till den. 

 

Detta är alltså slutet för denna blogg, men om ni vill kan ni fortsätta följa mig och min egna privata resa på min andra blogg, www.mollelinas.blogg.se jag uppdaterar där så ofta jag kan men har haft ett uppehåll där nu när jag varit nere på gotland och så. Hoppas vi ses på andra bloggen, och tack för att ni följt min resa ner till Gotland, det har varit kul att få dela med mig av mina erfarenheter med er, ha det så bra! Kram Sophie Svensk.